Ewelyns Vardag

Vet ingenting längre känns inte bra alls

Gud va ja inte tycker om mig själv ida. Hur i helvete kan man gå å bli kär så fort??? Vi har jue bara träffats två gånger :s men så fort ja blundar är det hans ansikte ja ser framför ögonen. Har knappt sovit en blund inatt p.g.a det. Jag vet att mitt tålamod inte är det bästa uppenbarligen för jag vill veta på en gång om de finns en chans för oss eller inte. Det kommer jue bara skrämma iväg honom om jag nu inte redan gjort de :s
Han har varit så söt i alla hans mess och jag har verkligen trott att det skulle ha funnits en chans för oss men nu vet jag inte längre. Han säger att han vill träffa mig men utan förväntningar eller förhoppningar. Hur ska ja kunna träffa honom utan förhoppningar???
Han har sagt att han inte vet vad han vill men att han vill träffa mig igen. Ja sa att jag inte heller vet vad jag vill men klart jag gör det. Jag vill va med honom.
Ja längtar tillbaka till i lördags/söndags när jag va hos honom och allt kändes bra. Vill bara vara i hans famn igen. Känna pirret i magen när han kysser mig igen. Det va riktigt länge sen ja kände det.
Men men han vet vart jag är så om han vill träffa mig nu är det upp till honom. Och har han inte hört av sig innan veckan är slut är det bara börja om å glömma igen :s

Denna vecka fick ja för mig att lämna allt hemma och åka iväg. Jag och Maja packade väskan och flyttade tillfälligt hem till en vän (Therese) i Väsby. Har varit riktigt skönt att komma bort från de mesta. Okej känslomässiga problem är det svårt att fly från men allt annat. Funderar igen faktiskt starkt på att flytta tillbaka hit igen. Har fått upp kontakten igen med gamla vänner härifrån =) fick aldrig riktigt några i Bro utom familjen hade inte riktigt tid att bege mig ut för att lära känna några heller. Men här i Väsby har jag redan bekanta som jag bara behöver återknyta bekantskapen med. Jag hoppas på att det blir bra i alla fall.

Ikväll blir det hemresa för imorrn väntas jobb men imorrn kommer ja tillbaka hit igen. Rätt skönt faktiskt. Behöver komma bort så mkt jag bara kan. Fast de bästa vore om ja kunde få semester från barnen också men just nu fungerar det inte. Å det är inget att göra åt heller. Älskar mina barn till döds så jag tar så gärna hand om dom även fast ja psykiskt börjar bli riktigt utbrännd.