Ewelyns Vardag

Orkar inte mer

Nu vette fan nånting längre känns som jag blir förskjuten från ena halvan av min familj. För det första så har inte mina föräldrar kollat med mig att jag mår bra efter den senaste svängen på sjukan. Utan det har tydligen blivit för mycket precis som om det vore mitt fel, att jag skulle orsaka mig själv den smärtan att hamna där. Visst verkligen för jag tycker det är så kul att ligga på sjukhus (inte).
Å de senaste nu så har min "mor" tagit bort mig från sin barn lista på facebook okej jag vet att det är lite töntigt men vadå det är jue ändå ett "statement" i mina ögon. Jag vet inte det var länge sen jag kände att jag var någon som dom var stolt över. Det värsta är att jag inte ens vet vad det är jag har gjort som får dom att ta avstånd från mig. Just nu känns det bara kasst alltihop. Vill just nu inte ha något med dom att göra och varför skulle jag vilja det när dom gör så att jag känner att jag inte är välkommen där ändå. Det värsta är att det går ut över min syster som fortfarande bor där. Visst hon kommer hem till mig så hon träffar mig ändå men hon fyller snart år och som det känns just nu så är ja inte så säker på att jag vill gå dit för att jag inte vill träffa dom men hon ska ha lokal så ja kan gå dit å sätta mig i ett hörn och vara där ett litet tag innan jag sen går hem med barnen för det riktiga firande blir på kvällen i alla fall i mina ögon för då ska vi ut på stan =) de ser ja framemot. Min syster betyder allt för mig så jag kan stå ut med mycket för henne. Men jag tror att hon skulle förstå om jag uteblir från familjedelen av firande om jag verkligen skulle känna att ja inte ville gå. Men då drabbar det barnen däremot och det kan jag inte göra.

Men som sagt känner mig inte så välkommen i deras lilla familj längre och vet inte om jag orkar engagera mig längre heller att hela tiden söka deras bekräftelse på att jag gör något rätt är för krävande psykiskt sett och den mentala kraften har jag inte längre. Det är så mycket annat som kräver så mycket mentalt av mig just nu att jag hellre accepterar att jag inte är en del av dom än försöker kämpa mig tillbaka in i deras acceptans igen. Om dom inte orkar stötta mig längre för olika anledningar så får det stå för dom. Torskar dom kontakten med mig och barnen är det på deras samvete för att dom givit mig kalla handen.

Mer då jo efter förra månadens vab, sjukskrivning, vab å ytterligare sjukskrivning så såg denna månad för jävlig ut rent ut sagt ekonomiskt ser det ut att gå åt helvete nästan en hel månadslön till skulle jag behöva för att lösa allt =( vet inte riktigt hur jag ska lösa det heller får väl snart ställa mig i ett hörn på malmskillnadsgatan och hoppas på att någon kan tycka att jag är intressant nog för att ja ska kunna tjäna en slant. Nu ska jag visserligen inte gå till sånna extrema åtgärder men det är jobbigt när man hamnar i detta läge. Jag hoppas kunna komma på en lösning snarast så jag slipper denna knuten jag har i magen. Har dessutom svårt att sova för att jag bara ligger och grubblar hela tiden. Så slutkontentan är en knut i magen och grubblande på kvällen =( har en del samtal att ringa för att försöka ordna upp saker och ting kanske se om jag kan få skjuta på något till nästa månad å sen se till att inte vara hemma nånting. Förhoppningsvis blir det inga fler vab dagar denna månad har 2 redan. Fast månaden är snart slut så jag tror inte att det blir så mkt mer nu. Får hoppas på att året inte har några fler otäcka överraskningar i bagaget.

Det positiva är fortfarande min älskling där hemma. Han accepterar mitt svängiga humör och blir inte ledsen på mig för det. Han vet att jag har det jobbigt med allt som pågår runt omkring och ger mig utrymme att ta itu med det på egen hand. Detta trots att vi är ett par och ska lösa saker tillsammans så finns det vissa saker men lättare löser på egen hand. Men oavsett så vet han att jag älskar honom så han vet att det jag gör inte är emot honom.

Nä nu har jag skrivit av mig för denna gången får väl se när nästa gång blir ha de så länge....

Jobbigt

Jag vet inte riktigt vad det har varit med mig på sista tiden men det känns som jag retar upp mig på minsta lilla och tyvärr går det ut över min älskling =( det är det sista jag vill. Tyvärr så vet jag inte själv vad det beror på och just det är jätte jobbigt. Jag är rädd att han ska känna att jag stöter bort honom när det inte alls är vad jag vill. Men ibland behöver man få vara lite ifred också oavsett vad så hoppas jag att han vet hur mycket jag älskar honom och att jag inte alls vill förlora honom även om det ibland kan verka som att jag inte bryr mig om vad som händer. Jag tror att jag bara är trött helt enkelt. Känner att mitt tålamod med barnen inte är lika stort som det varit under hela sommaren men i och för sig är det ganska mycket som händer runt omkring just nu också. En del problem med ett av mina barns far till exempel. Lite för känsligt för att gå in på här.

Oavsett så Älskar jag dig Tommy och jag vill att du ska veta det.

Fick faktiskt jättefina blommor av honom häromdagen =)

                        
      Nyinköpta                                                       å utslagna =)

Pussar å kramar till alla

Möte =)

Idag har jag varit på möte med chefsbarnmorskan på KS. Jag och min handledare på Stark och Partner var där för att jag skulle kunna få en bild av yrket och se om det fortfarande var något jag vill göra. Och jag kan jue lugnt säga att jag inte blivit avskräckt från yrket alls. Nu gäller det bara att komma in på utbildningen också har sökt alla skolor i stockholm samt västerås och örebro. Nånstans borde jag ha turen att komma in och gör jag inte det får ja försöka igen till nästa termin som är nästa höst. Sökte till vårterminen som börjar efter nyår. Så nu är det bara vänta å se fast måste komma ihåg att skicka in betygen också imorrn är sista dagen som man har på sig så jag måste leta som en tok idag. Därför blir mitt inlägg lite kortare nu....

Party =)

I helgen var avslutningsfesten för alla volontärer under 2009 års pride och klart att man måste gå på den. Man vill jue träffa alla man har jobbat med =) Däremot var jag inte tillräckligt smart att jag kom ihåg att ta med kameran men det fanns det tack och lov andra som gjorde å jag har lyckats få tag på några och hur elak är inte jag om jag inte delar med mig av dom ;)


<3 Jag och Fredrik innan festen på Dovas =)


<3<3<3 Jag och Tommy på festen som var på Nalen =) <3<3<3


<3<3<3 På väg hemmåt =) <3<3<3

Måste tacka min vän Martin för alla fina bilder han tagit på mig =)

Och så måste jag tacka min syster som hade fixat allt på mig =) Hon gjorde håret, sminket och valde kläder tack så mycket <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 dessutom var hon barnvakt =) all min kärlek till dig syster

Rolig helg

Detta var den roligaste helgen på länge =)

Nu kommer en nyhet för en del av er och jag vet det har gått fort men jag å kärleken är numera sambos =) fast inte till 100% han har kvar sin lgh och är skriven där men han spenderar all tid hos mig och vi säger att han bor här. Det känns verkligen jättebra och vi är på rätt väg. I helgen har vi förberett för en jobb som ska utföras på elementen här i veckan. Vi har rensat bort en massa saker som stått i vägen för elementen och passade samtidigt på att möblera om i sovrummet så att det inte längre är så som jag ville ha det utan nu är det som vi vill ha det.

I lördags hade jag as kul, min älskade sambo fixade biljetter till matchen mellan Djurgården - Brynäs (som slutade 4-4 för övrigt) och jag gick med 2 av mina bröder. Vilken stämning vilken känsla ja säger bara oj oj oj. Jag har aldrig varit med om sån stämning förut. Eller nu ljuger ja för de har ja visst. Ja va på handboll förut mellan Sverige-Tyskland de va em final för ett par år sedan å då vann Sverige =) det var mäktigt. Men klubb match aldrig förut. Jag är riktigt tacksam mot mina bröder som gick med mig och var tålmodiga med mig när jag ställde en massa frågor om vad allt betydde :p ja e en liten nybörjare när det gäller sånna saker hehe.

Nu ser jag framemot nästa gång vi kan gå vilket jag hoppas blir snart....